Jag är väldigt kluven kring denna bok. O andra sidan gillade jag vissa stycken super mycket, särskilt om Alex och Ks vänskap. ÄLSKAR att de bara fick vara vänner, att det aldrig fanns några romantiska känslor mellan dom. Det var skönt att läsa om en sådan vänskap mellan en kille och en tjej, och tyvärr finns det ganska få av liknande relationen i litteraturen. Tyckte tillbakablickarna var fina, och bra ihopkopplade med "nuet" i boken. Men vissa stycken kändes ganska tråkiga och tillförde inte så mycket. Alex pojkvän tyckte jag om i början, men tyckte han föll platt på slutet. Han utvecklades inte, och det kändes som om han bara fanns där för att föra historien vidare. Hade nog gillat boken bättre om han inte fanns med överhuvudtaget faktiskt.

Grät dock ganska mycket när jag läste, för historien är lika fin som den är sorlig. Tycker Martelin har överfört känslor till papper på ett så himla bra sätt. Älskade styckena med hästar, och som (ex)hästtjej kände man verkligen igen sig. Denna bok är som en ungdomsbok fast för vuxna, och det ser jag i det stora hela som en väldigt bra grej. Den går lätt och snabbt att läsa, trotts att den handlar om sjukt svåra ämnen.