När jag läste en del dikter i denna boken kände jag bara, det är så här ord ska användas. Superfint, ärligt och ljuvligt språk. Rupi Kaur använder inga supersvåra ord eller massor av metaforer, utan det känns som om dikterna kommer ifrån hjärtat. Själva berättarösten i boken är väldigt fin och behaglig om det make sense. En del av dikterna (särkilt i första och tredje kapitlet) handlar tex. om våldtäkt och andra fruktansvärda saker, triggervarning för våldtäkt och misshandel alltså. Dikterna berörde mig mycket och jag är lite ledsen över att boken är slut. Men jag kommer 100% läsa om denna boken flera gånger. Särskilt dikterna som handlade "att läka" tyckte jag var bra och av dom fick man även en liten självförtroende boost. Dikterna är väldigt korta och ibland är dom bara tre rader långa, men jag som tycker långa dikter är lite jobbiga gillade det. Det finns även fina illustrationer innuti boken som jag tyckte förhöde läsupplevelsen mycket. Även om du inte gillar dikter tycker jag iallefall du ska följa Rupi Kaur (@rupikaur_) på instagram där hon postar en del dikter och utdrag ifrån sin bok eftersom hon skriver superfint.