The Raven Boys av Maggie Stiefvater

 
My words are unerring tools of destruction, and I’ve come unequipped with the ability to disarm them.
 
Titel: The Raven Boys 
Författare: Maggi Stiefvater
Serie/Standalone/Genre/Finns det svensk översättning?: The Raven Cycle #1/4, Fantasy, ungdomsbok. Det finns en svensk översättning och den heter Kretsen.
Handling: Every year, Blue Sargent stands next to her clairvoyant mother as the soon-to-be dead walk past. Blue never sees them--until this year, when a boy emerges from the dark and speaks to her. His name is Gansey, a rich student at Aglionby, the local private school. Blue has a policy of staying away from Aglionby boys. Known as Raven Boys, they can only mean trouble. But Blue is drawn to Gansey, in a way she can't entirely explain. He is on a quest that has encompassed three other Raven Boys: Adam, the scholarship student who resents the privilege around him; Ronan, the fierce soul whose emotions range from anger to despair; and Noah, the taciturn watcher who notices many things but says very little. For as long as she can remember, Blue has been warned that she will cause her true love to die. She doesn't believe in true love, and never thought this would be a problem. But as her life becomes caught up in the strange and sinister world of the Raven Boys, she's not so sure anymore.
Utgivningsår: 2012
Sidor: 409 sidor
Omslag: Alltså har ni sett det inbundna amrekanska omslaget? Det är så mycket finare. Jag ska köpa hela serien i den formen. Jag gillar inte typsnittet, eller bokryggen på denna varitionen som jag visar på bilden. Tur att den bara är lånad på bibloteket.
Betyg: 5/5 
 
Denna boken var en riktig pärla. Jag fullkomligt älskade själva atmosfären i denna boken, helt knastig och magiskt. Blue kommer ifrån en familj full av "psychics" (i brist på svensk översettning) men hon är den enda som inte har ärvt denna övernaturliga förmåga. Blues familj är lite speciell kan man säga, men jag älskar det. Den påminner lite om familjen i The Strange and Beautiful Sorrows of Ava Lavender som jag också gillade väldigt väldigt mycket. Korppojkarna (eller ja, The Raven Boys) är en helt otrolig kompisgrupp och jag älskar Blue med dom. Noah, en av killarna, gillar jag mest. Han var bara så otroligt underbar. Det enda som är lite negativt med denna boken är att ibland vad det liiiite svårt att hänga med, både pga att engelska inte är mitt förstaspråk och pga av att historien är väldigt pang på. Man få nästan inte lära sig någonting genom "info dumpar" utan allting lärde man sig medan historien utecklades. Detta är såklart också ett stort plus, men ibland var det lite svårt att hänga med. I början blandade jag ihop killarnas namn till exempel. Historien var väldigt innehållsrik, och denna boken har mycket mer att erbjuda en det som står på baksidan av boken. Att Blue inte kunde kyssa någon var ingen stor del av historien, vilket jag tycket var bra. Språket var även vackert och jag längtar efter att läsa mer om denna fantastiska värden. 

Kommentarer:

1 rebecka:

skriven

jag läste the raven king för ett tag sedan, och åhhhh så bra denna serien är. hoppas du kommer älska den lika mycket som jag gör.

Svar: Det hoppas jag med, kram <33
annamariaa

2 Fiona:

skriven

Håller verkligen med dig, det andra omslaget är mycket finare.

Svar: Eller hur, tycke verkligen också det. kram
annamariaa

Kommentera här: