så långt vi kan följas av susanna martelin

 
 
"Sluta!" ropar mörka Emma, men killarna beter sig som att de inte hörde henne. De bara skrattar och försöker tafsa på henne igen. Viktor får tag i hennes kofta, sliter i den. 
"Lägg av!" vrålar jag. 
Jag ryter på instinkt. Det är samma starka basröst som jag har i stallet när jag tillrättarvisar bråkiga hästar. Hela korridoren tystnar. Allas uppmärksamhet vänds mot mig. 
 
Titel: Så långt vi kan följas 
Författare: Susanna Martelin
Serie/Standalone/Genre/Finns det svensk översättning?: Standalone, roman. 
Handling: Alexandra och Krzysztof, träffas första gången när de är fjorton år och de blir bästa vänner. Med tiden djupnar deras relation och de känner sig mer som syster och bror än "bara" vänner.
När Alex just flyttat ihop med pojkvännen Rick händer det otänkbara och hennes tillvaro går i bitar.
Så långt vi kan följas är en stark berättelse om vänskap, kärlek och vad som händer när döden kommer emellan.
Utgivningsår: 2017
Sidor: 237 sidor
Förlag: Alfabeta (tack för recexet <33)
Omslag: nja, känns som det gör boken lite töntigare än vad den är. 
Betyg: 4 stjärnor (men kanske igentligen 3.5) 
 

Jag är väldigt kluven kring denna bok. O andra sidan gillade jag vissa stycken super mycket, särskilt om Alex och Ks vänskap. ÄLSKAR att de bara fick vara vänner, att det aldrig fanns några romantiska känslor mellan dom. Det var skönt att läsa om en sådan vänskap mellan en kille och en tjej, och tyvärr finns det ganska få av liknande relationen i litteraturen. Tyckte tillbakablickarna var fina, och bra ihopkopplade med "nuet" i boken. Men vissa stycken kändes ganska tråkiga och tillförde inte så mycket. Alex pojkvän tyckte jag om i början, men tyckte han föll platt på slutet. Han utvecklades inte, och det kändes som om han bara fanns där för att föra historien vidare. Hade nog gillat boken bättre om han inte fanns med överhuvudtaget faktiskt.

 

Grät dock ganska mycket när jag läste, för historien är lika fin som den är sorlig. Tycker Martelin har överfört känslor till papper på ett så himla bra sätt. Älskade styckena med hästar, och som (ex)hästtjej kände man verkligen igen sig. Denna bok är som en ungdomsbok fast för vuxna, och det ser jag i det stora hela som en väldigt bra grej. Den går lätt och snabbt att läsa, trotts att den handlar om sjukt svåra ämnen. 

Kommentera här: