carry on av rainbow rowell
“He shakes his head, and he's saying something, and I think I might kiss him. Because I've never kissed anyone before. (I was afraid I might bite.) And I've never wanted to kiss anyone but him. (I won't bite. I won't hurt him.) I just want to kiss him, then go. "Simon...," I say. And then he kisses me.”
Carry On av Rainbow Rowell handlar om Simon Snow. Det är samma karaktär som ifrån boken Fangirl av samma författare (recention här). Det är svårt att förklara hur dom vå böckerna är sammankopplade men i Fangirl skriver huvudkarktären Cath en fanfic om Simon Snow som heter Carry On. Ranibow skriver inte denna boken som Cah, men hon har tagit insperation från sin tidigare bok Fangirl när hon skapade denna boken. Läs mer här. Men man behöver absolut inte ha läst Fangirl innan man läser denna bok.
I början tyckte jag boken var lite seg. Jag uppskattde boken man jag kände inte riktigt att jag älskade den. Jag forsatte att läsa och ungefär 150 sidor in i boken märkte jag att jag började gilla boken mer och mer. Språket är fenomenalt i även denna boken av Rainbow. Boken berättar historien ur olika karaktäres perspektiv, vilket jag gillar. Då får man chans att lära känna flera karaktärer och man får en mer tredimensionell historia. Detta gör även att Penelope och Agahta (Simons kompisar) blir mer kompleca karaktärer som inte bara agerar som Simons sidekicks. Penelope levererar ofta feministiska komentarer och är väldigt cool, älskar henne.
Själva historien är också bra. Jag tycker att den magiska värden som Rainbow målar upp är väldigt kreativ och unik. Trollformlerna som magikerna använder i boken är byggda av fraser och meningar som icke magiker, Normala använder sig av tex. så är Blinka lilla sjärna en kraftfull trollformel. Jag tyckte inte alls denna boken kändes som något Harry Potter wannabe, utan som en riktigt bra historia med en underbar romans.
Såhär beskrivs boken på goodreads.com:
Simon Snow is the worst chosen one who’s ever been chosen. That’s what his roommate, Baz, says. And Baz might be evil and a vampire and a complete git, but he’s probably right. Half the time, Simon can’t even make his wand work, and the other half, he sets something on fire. His mentor’s avoiding him, his girlfriend broke up with him, and there’s a magic-eating monster running around wearing Simon’s face. Baz would be having a field day with all this, if he were here—it’s their last year at the Watford School of Magicks, and Simon’s infuriating nemesis didn’t even bother to show up.
Carry On is a ghost story, a love story, a mystery and a melodrama. It has just as much kissing and talking as you’d expect from a Rainbow Rowell story—but far, far more monsters.
Carry On is a ghost story, a love story, a mystery and a melodrama. It has just as much kissing and talking as you’d expect from a Rainbow Rowell story—but far, far more monsters.
