the sky is everywhere av jandy nelson

 
“Each time someone dies, a library burns.” 
 
Serie/Standalone/Genre: Standalone, ungdomsroman
Handling: Seventeen-year-old Lennie Walker, bookworm and band geek, plays second clarinet and spends her time tucked safely and happily in the shadow of her fiery older sister, Bailey. But when Bailey dies abruptly, Lennie is catapulted to center stage of her own life - and, despite her nonexistent history with boys, suddenly finds herself struggling to balance two. Toby was Bailey's boyfriend; his grief mirrors Lennie's own. Joe is the new boy in town, a transplant from Paris whose nearly magical grin is matched only by his musical talent. For Lennie, they're the sun and the moon; one boy takes her out of her sorrow, the other comforts her in it. But just like their celestial counterparts, they can't collide without the whole wide world exploding.
Utgivningsår: 2010
Sidor: Hardcover288 pages
Omslag: Jag gillar detta omslaget, det känns stilrent. 
Betyg: 5/5
 
Så hilma bra bok. Jag grät väldigt mycket, a.k.a ungefär hela tiden. Men jag log också åt denna boken och den fick mig att tänka mycket. Hur allt bara kan ta slut helt plötsligt och att man måste ta tillvara på det man har. Att man ska vara tacksam och göra det bästa av livet man har på jorden. Den är nog en av dom bästa ungdoms rormanerna som finns. Boken är såklart inte bara för tonåringar utan också för vuxna. Jag rekomenderar den starkt, till alla med sorg, som har varit kära eller alla som gillar bra böcker. Det är faktigst också dikter i denna boken. Lennie skriver saker till sin syster på små pappersbitar som man få se en av dom i början av varje kapitel. Dikterna är riktigt starka och känslosamma. Boken heter "Himlen börjar här" och jag läste den på svenska för ungefär ett år sedan. 
 
“grief is a house
where the chairs
have forgotten how to hold us
the mirrors how to reflect us
the walls how to contain us

grief is a house that disappears
each time someone knocks at the door
or rings the bell
a house that blows into the air
at the slightest gust
that buries itself deep in the ground
while everyone is sleeping

grief is a house where no one can protect you
where the younger sister
will grow older than the older one
where the doors
no longer let you in
or out” 

Kommentarer:

1 Amanda:

skriven

Vilken fin blogg du har! Den här blev jag sugen på att läsa, jag gillade Jag ger dig solen väldigt mycket så då kanske jag tycker om den här med. :)

Svar: Åh tack så mycket! Har lånat hem Jag ger dig solen också, så komme Enån läsa den snart. Kram på dig
annamariaa

Kommentera här: