Handling: Kell is one of the last Antari, a rare magician who can travel between parallel worlds: hopping from Grey London — dirty, boring, lacking magic, and ruled by mad King George — to Red London — where life and magic are revered, and the Maresh Dynasty presides over a flourishing empire — to White London — ruled by whoever has murdered their way to the throne, where people fight to control magic, and the magic fights back — and back, but never Black London, because traveling to Black London is forbidden and no one speaks of it now. Officially, Kell is the personal ambassador and adopted Prince of Red London, carrying the monthly correspondences between the royals of each London. Unofficially, Kell smuggles for those willing to pay for even a glimpse of a world they’ll never see, and it is this dangerous hobby that sets him up for accidental treason. Fleeing into Grey London, Kell runs afoul of Delilah Bard, a cut-purse with lofty aspirations. She robs him, saves him from a dangerous enemy, then forces him to take her with him for her proper adventure. But perilous magic is afoot, and treachery lurks at every turn. To save both his London and the others, Kell and Lila will first need to stay alive — a feat trickier than they hoped. 

Utgivningsår: 2015

Sidor: 400 sidor 

Omslag: Jag gillar detta omslaget, särskilt typsnitet. Det är stilrent och snyggt, men kanske inte wow. 

Betyg: 3.75/4

 

Jag gillade denna boken jätte mycket. Den var lite seg i början men dom sista 200 sidorna var riktigt bra. Det kändes som om denna boken var en uppbyggnadsbok inför resten av serien, så inte jätte mycket hände. Fantasy elementen var intressanta och jag tyckte att Schwab förklarade dom parallella universumen bra, man förståd ändå hur det kunde fungera. Men ibland det blev nästan lite övertydligt, karaktärerna förklarade hela tiden att det fanns ett grått London, ett rött, ett vitt och ett svart. Som om man skulle glömma det? Jag gillade karaktären Lila jättemycket, hon var roligt och cool. Dessutom tyckte jag hon kändes som en avslappnad karaktär, hon var liksom inte framtvingad. Kell därimot tyckte jag var en lite tråkig karaktär, han var så förutsägbar hela tiden och han känndes lite ensidig. Men jag stöde mig inte jätte mycket på honom, utan jag önskar bara att jag hade brytt mig lite mer om honom. Hoppas han utvecklas i de andra böckerna. Rhy, prinsen var helt underbar och jag hoppas verkligen vi får se mer av honom i dom resterande två böckerna.