tårar i havet av ruta sepetys

 
The old man spoke of nothing but shoes. He spoke of them with such love and emotion that a woman in our group had crowned him “the shoe poet.” The woman disappeared a day later but the nickname survived. “The shoes always tell the story,” said the shoe poet. “Not always,” I countered. “Yes, always. Your boots, they are expensive, well made. That tells me that you come from a wealthy family. But the style is one made for an older woman. That tells me they probably belonged to your mother. A mother sacrificed her boots for her daughter. That tells me you are loved, my dear. And your mother is not here, so that tells me that you are sad, my dear. The shoes tell the story.” I paused in the center of the frozen road and watched the stubby old cobbler shuffle ahead of me. The shoe poet was right. Mother had sacrificed for me. 
 
Titel: Tårar i havet
Författare: Ruta Sepetys
Serie/Standalone/Genre/Finns det svensk översättning?: Standalone/ Historiskroman/ Tårar i havet är svenska översättningen; heter Salt to the Sea orginal 
Handling: I januari 1945 är tusentals människor i Ostpreussen på flykt undan sovjetiska trupper. Bland flyktingarna finns ungdomarna Joana, Emilia och Florian. De har olika bakgrund och bär alla på hemligheter, men deras vägar korsas och de finner mod och styrka hos varandra. Tillsammans försöker de ta sig till Wilhelm Gustloff – ett fartyg som kan föra dem till tryggheten västerut över Östersjön. Men katastrofen inträffar precis när de tror sig ha friheten inom räckhåll och då spelar varken nationalitet eller klasstillhörighet någon roll. De 10 000 passagerarna kämpar alla för samma sak – sin överlevnad. 
Utgivningsår: 2017 
Sidor: 400 sidor 
Förlag: Wahlströms
Omslag: Sorligt och liksom hemsökande, passar perfekt. 
Betyg: 5/5 
 
En så himla fin historisk roman. Den var inte jobbig att läsa, de korta kapitlerna gör att det aldrig blir för mycket information på en gång. Jag tycker att man får följa alla karaktärer lagom länge, det finns alltid en viss mystik kring dom och man vet inte säkert om man kan lita på deras tankar. Tycker den har skildrat kriget på ett bra sätt, ingenting känns romantiserat utan på riktigt. Förstår att det inte går att sätta sig in hur de kändes på riktigt, det är så hemska att man inte ens kan låsas känna så. Men tyckte denna boken gjorde att bra jobb med att förmedla så mycket var känslorna som går att förstå. Alla känslor gör den också jobbig att läsa - det är död, våldtäkter och andra förskräkliga saker som karaktärerna går egenom. 
 
Tyckte boken porträtterade sjuksköteskeyrket väldigt fint. Det förtjänar mer hyllning. Dessutom att den för en så stor katastrof in i ljuset. Jag hade ingen aning om att detta hade hänt, och då bor jag ände bara kanske 30 mil från där det hände. Lättläst (med ändå djup!) historisk roman med mycket känslor, läs! 

Kommentera här: