Handling: Esters Stockholmstillvaro kantas av oändliga jobbpass på antikvariatet och dimmiga lördagsnätter med bästa kompisen. Livet känns som en symaskinsnål som hoppar fram och tillbaka när tråden ska fästas; Ester kommer inte vidare. Men en dag träffar hon Eli med den mörka rösten och händerna som är fläckade av målarfärg. Det blir början på det vackraste men svåraste året i Esters liv. 

Utgivningsår: 2016

Sidor: 375 sidor 

Förlag: Bonnier Carlsen

Omslag: Superfint, älskar känslan av boken. Den känns påkostad och ryggen är också väldigt snygg. Gillade också typsnittet innuti boken.

Betyg: 3.5/5 

 

Åhh gillade denna boken. Men tycker det är jobbigt att läsa om saker så verklighetsbaserat. Det blir så grått och sorligt. Det är ju för att det är riktiga känslor det återspeglar, och riktiga känslor är så gråa och sorliga. Tycker boken känns väldigt uppriktig på det planet, att det är det riktiga vardagslivet för en tjej i Stockholms innestad som upplever sorg och kärlek. Dock kan jag säga att jag tyckte boken var kanske 50 sidor för lång, där i mitten någonstans skulle händelseförloppen kunnat snabbat på lite.

 

Ester som var huvudpersonen kändes också ganska platt, jag fick aldrig något grepp om henne. Det kändes som om karaktärerna bara var verktyg för att berätta historien, inte som om historien hände med karaktärerna om du förstår vad jag menar. Historien i sig är bra och viktig, men jag gillar ju karaktärsdrivna berättelser bäst. Sedan kan jag ju som sexton årig tjej som aldrig har upplevt någon stor kärlek eller att någon närastående har blivigt sjuk relatera så mycket till historien. Jag vet ju inte som mycket om hur det är att vara 20. Tror om man har upplevt något liknande att boken kan hjälpa och beröra på ett annat sätt.

 

Tycker Floras språk genom hela boken var väldigt fint, det gillade jag väldigt mycket. Även att hon har fått in massor med power citat och självförtroende stärkande stycken gillar jag.

 

Bild från Floras blogg.