Handling: I Nangijala, där är det ännu lägereldarnas och sagornas tid, och det är dit man kommer när man dör. Det berättar Jonatan Lejon för sin bror Skorpan som ligger sjuk och har råkat få veta att han snart ska dö. Hur kan det vara så hemskt att en del måste dö när dom inte har fyllt tio år ens, undrar Skorpan. Vet du Skorpan, jag tror att du får det härligt, försäkrar Jonatan. I Nangijala får man vara med om äventyr från morgon till kväll och om nätterna också. För det är i Nangijala som alla sagor händer. Skorpan älskar sin bror Jonatan över allt annat. Jonatan som är så modig och stark, med honom vågar man vara med om vilka äventyr som helst. Men inte ensam. Ensam är han bara en liten rädd krake. Så bra då att han inte behöver vara i Nangijala utan Jonatan. Så bra att de tillsammans får bli Bröderna Lejonhjärta. Nangijalas sagor är sköna men farliga och grymma. Men heter man Lejonhjärta så vågar man det yttersta.

Utgivningsår: 1973

Sidor: 256

Förlag: Rabén Sjögren

Omslag: Gulligt och gillar illustrationen. 

Betyg: 5/5 

 

Jag älskar Astrid Lindgren. Jag älskar Bröderna Lejonhjärta. Jag älskade den när jag var liten och jag älskade den nu när jag läste om den, den är bara helt fantastisk. Underbara miljöer, fint budskap, så fruktansvärd sorlig sammtidigt som den är superfin och smart. Om jag skulle kunna få bestämma en bok som alla människor i hela världen skulle läsa skulle det nog vara denna boken. Jonatan gråter utan att skämmas, Sofia är den viktigaste frihetskämpen, Skorpan är jättesnäll mot djur och Jonatan vill inte döda någon. Tycker den anspråkar fina värderingar. Så fin syskonkärlek mellan Skorpan och Jonatan, jag älskar hur hela boken bygger deras relation. Grät ungeför tio gånger medans jag läste. ALLTSÅ DEN ÄR SÅ BRA. Det var ungefär allt det jag ville säga med denna såkallade recensionen. Jo, och även att den finns på spotify med Astrid Lindgren som uppläsare <3333.